En höna och ett ägg
under låret tryggt, tryckt mot soffan ligger foten
i natten med små droppar i
utanför
inuti eller inne som man säger är det alldeles vitt
fast mörkt
nu
Allting är
fragment, som plockas, minns, glöms, levs igen i ett nu
huden mot ett nu
allting annat mot ett då
en höna ett ägg
ett nu ett då
Oh my
ett nytt andetag, ska det börja här
här där allt tog slut
ett slagfält
slag slag efter slag
det slår, djupt där inne, aldrig stilla
men ibland ekar, ekar, ekar det
samma ord
ska det börja här
här där allt tog slut
Kuckeliruva
min duva.
Jag lägger dig under kudden. Gunga till sömns. Jag nynnar saker ner bland dunen.
Bara du kan höra dem, där under kudden.
Bland täcken och dun, en varm hud mot en annan.
Mitt i natten svart, med en vind som låter i fönstret.
Där nynnar jag saker ner i kudden som bara du kan höra.
Kuckeliruva min duva, gunga till sömns.
Jag skriver om dig i fula böcker
Du tar fram kniven du alltid bär. Säger att om inte jag var din flickvän så hade du dödat mig.
Allting bara lättar i mig. Jag känner ingenting längre eller så känner jag allt. Jag vet inte. Allt som hela tiden gör ont tar en paus. Det gjorde så ont och jag var så rädd alltid annars men inte då. Bara alla minuter, timmar, sekunder runt omkring.
Jag skriver om dig i fula böcker för att jag ska bränna dem sen.
Nupederaaa naa ne nååå
Så kan spanska låta när man inte alls vet, men vet det man hör.
Ibland är det lördag.
Ibland är jag tjock.
Ibland är ibland väldigt ofta.
Jag väljer kläder.
Inte kläder som jag är jättefin i.
Jag väljer kläder som jag inte ser tjock ut i.
Alternativen krymper.
På alla sätt.
Men idag är det lördag. Jag är tjock och spelar "eye of the tiger" och tröstar mig med att eftersom hela jag har blivit större så har även mina bröst blivit det, som annars stannat i storlek sen jag fyllde 12. YEEEEEJ!
Dagen
Jag har så mycket att göra så därför gör jag ingenting. Det är en protest! Jag demonstrerar mot att måste! Det är ologiskt, dumt och barnsligt... samt ger mig ont i magen. Det är dumt att demonstrera mot måsten, för måsten finns inte. Det är bara fria val som finns och jag har valt att jag vill göra allt det där som väntar. Det är kanske snarare en protest mot att behöva prioritera sina måsten. Det är precis lika dumt för allting är fortfarande fria val. Man kan inte komma undan det. Jag protesterar mot de fria valen! Fast det är ju dumt om något. Jag accepterar mina val istället och trivs med dem. Nu blev det mycket lättare.
Jag ställer glassen i kylen och glömmer nycklarna i låset och moset på plattan.
Det är verkligen inte mycket man vet om livet.
Denna natten flög jag ett skepp som jag parkerade högst upp i spindelnätet i folkets park, jag fick brev från myndigheten om att jag genast skulle hitta någon att leka med innan det var dags att återigen flyga skeppet. Det var ett viktigt uppdrag. Sedan vaknade jag av att det skvalade och i badkaret låg där en naken man. Jag lade mig i badkaret med den nakna mannen. Det är nog det allra bästa sättet att vakna.
TACK
Som om
och om ingenting.
Ibland värker saker bara för att de finns. Inte för att de påverkar något i verkligheten, inte för att de gör illa en, bara för att de finns. De finns och man vet inte varför.
Någon frågade mig hur det kom sig att jag alltid har en historia som är värre, eller känner en vän som.. och så vidare. Och jag undrar, jag tror alla har det om man bara vill lyssna. Om man bara släpper idén om att det som syns är det som finns. Världen är så väldigt stor, så stor att alla får plats!
Jag spikar på väggen
små lappar. Vita små lappar med svarta små kråkor om måsten, vill, ska, borde göra. Ja, hela väggen full med ett golv av längtan och drömmar och så hela jag i mitten. Ansvarig för balansen, jämvikten och allt mest bara gungar som båten på havet. Båten fast vid kajen och det där ständiga, jämna kluck-ljudet. ALLT GÅR BRA.
Pappa var som allra dödast igår på sin födelsedagsnatt. Det enda jag kan säga är att det är dumt att han är död. Inte orättvist, för det tror jag inte. Då skulle det vara rättvist om det drabbade någon annan? Det skulle det inte vara. Det finns inget jag ångrar, jag tackar istället för att du öppnat mina ögon, det har blivit så mycket svårare att blunda. Du säger, när du gör fel tänk inte tillbaka, tänk om. Du skulle vara så glad nu pappa.
Jag älskar dig.
Bland hudveck och lockar
där doftar det som inget annat. Som en sommar mitt i vintern.
Alla känner så mycket och pratar så mycket och så hela en själv och så allt det andra och så något man försöker koka ihop till en slags vardag och så allt. Så ikväll har jag satt världen på paus och mig själv på play! Jag vill så gärna förklara hur det är... så jag ska försöka. Det är som att sitta på en pinnstol alldeles bekvämt vid ett bord fullt av färgpennor och ett stort, vitt ark. Man ritar inte, bara ser på pappret och föreställer sig allt som skulle kunna hända där. Alldeles avslappnad, som den där sista vakna stunden ihopkrupen bland täcken och kuddar innan man somnar. Ja som så är mitt playläge innan filmen rullar. Jag tänker på jeansskjortor och doften av nytvättat och undrar länge över ditt playläge och ditt nu och doften i ditt hem och hur du har det och vem du är som läser. Ofta är duet i mina texter just du.
-Vad rosiga kinder du har fått, sa mamma.
-Det är för att jag blivit tjock, svarade jag.
Så satte hon sig ner och sa fan
med en inre kamp om en konstruktiv lösning.
Och allting var planerat och väskan var packad och presenten noga ritad på, inpackad och diktad på.
Hela längtan var i skorna och allting ropade ÄNTLIGEN. Men ack nej. Sa den blöta tvätten och den magsjuka pojkvännen och de oändliga sidorna i boken. Allt bara rasade. Allt det där rosapuffiga fina som packade in svarta berget av måste-göras bara försvann. Så här sitter jag och svarta berget i Ellstorp, änden på allt. fan jag menar självtid och studier, oj vad kul och nyttigt! Blodgrape och spikmatta, det kan ju bli en riktig höjdarkväll!
KARRIÄR
Jag tror att Mårran i Mumin egentligen heter Karriär, kanske heter hon det i efternamn. Det är så det känns iallafall. Det känns som att Mårran kommer och allting fryser, och håren reser sig när man pratar karriär. Det här med skolan, det är så tråkigt och ensidigt och hela jag mäts på ett enda sätt fast jag är på tusen sätt, minst! Det är så märkligt och jag förstår inte varför när nästan ingen tycker att det är roligt. Kunskapen tycker jag om och att dela på den, men att tävla om den och samla på sig mest av alla för att bli bäst av alla, då slutade det att vara roligt. Men om jag mäter mig själv så är jag fantastiskt bra på tusen sätt och mitt liv är som allra bäst! Jag måste bara slå bort stativet som håller upp den jävla normribban och karriären så högt.
Små happis.
Jag binder samman små saker, ett litet minne med en stund och blandar det med en doft och kramar ihop det med dig och vips så blev det något alldeles underbart. Sen frågar jag dig saker, saker som jag redan vet men som inte spontant flyger förbi dina läppar. Men då flyger de och jag ligger på rygg tätt intill och tittar på dem, fångar dem i händerna och luktar på dem. Jag tycker om dem, stoppar dem i munnen och låter dem smälta på tungan. I skenet från ljusen om kvällen där bygger vi en egen värld, den är så stor att bara just vi två får plats.
Pms och blodsockerfall
och allting faller omkring mig. Helt plötsligt är världen ett hav av lava och jag kastar mig från sten till sten för att hålla kvar fotfästet. Alla kommer att dö och allting går fel. Paprikan faller i golvet, avakadon är dålig, internet hänger sig och inget blir bra. Jag är så arg så att jag skriker högt och helt okontrollerat för minsta lilla sak, det går bara inte att hålla det inne. Så jag vågar inte ringa upp för jag är inte säker på vad som kommer att trilla ur mig. Jag vill sitta långt borta här i Ellstorp-horisonten och vara ARG ifred! Länge. Jag tror inte att det finns helt glada, harmoniska personer, de är bara väldigt arga på insidan! Jag vill vara ARG utan anledning, bara för att jag vill! Utan någon djupananlys och utredning. AAARRRRRGGGG!!!!!
Hallå mänskligheten!
Vart har du tagit vägen? Jag bara undrar... varför människor ljuger, varför de flyttar min cykel, varför de föreslår att "de kan hålla min fitta varm", om det fanns något stort som ett land, en makt, en kärlek att vinna. Men att utan anledning bara tappa sin mänsklighet. Småbajsighet. Att sura i kassan, att tro att alla vill illa. Småbajsighet.
PUSS OCH KRAM STORA VÄRLDEN!
När havet bytte plats med himlen
en stund. I samma stund som ett litet tryck öppnade inkorgen.
Hela den vanliga dagen blev ovanlig och jag förstod.
Jag förstod att jag älskar den här människan.
Sen tog alla orden slut.
Men det gör inget.
Det räcker här, att älska är det största vi kan göra.
